Det har inte blivit många stunder i ateljén det här jullovet. Sena kvällar med barnen, förkylning, resa och högtidsfirande har kommit emellan.

Men så igår kväll, sent, lyckades jag slita mig en stund.

Och kreativiteten flödade måste jag säga, som en uppdämd fors.

Lite fåglar, himlar och hav.

Lavering (akvarell i flera lager) på skatorna.

Skiss på två nya kompisar, med röda mössor.
Spillkråka och trana.

Strandskatan är min favorit. Det blir många sådana.

Och en lite väl dramatisk och rörig himmel, men jag var ju så uppfylld av alla ölandshimlar så det gick inte att hejda.

Ett kärt återseende.

Många fina hus har vi haft nöjet att vistas i denna nyårshelg. På gården där vi bodde finns fyra olika, vackra hus. I ett bodde vi, i ett bodde våra vänner, i ett hade vi nyårsfest och ett stod tomt.

Vi bodde i huset med grästak. Vilken lycka!

På vägen hem stannade vi och åt middag hos vännens föräldrar, och det var också ett hus utöver det vanliga. Både på utsidan och insidan. Som ett litet slott men samtidigt mysigt!

Och på väg hem bjöd Öland på en magnifik himmel igen. Som ett avsked.

Fotat i farten från bron, Kalmar skymtar i horisonten.

Vi har firat nyår med pompa och ståt, i huset som barnen kallar slottet.

Och imorse fick jag födelsedagssång och trettiofyra hurra till frukost.

Och nu blir det spel i spelrummet.

Gott nytt år önskar jag er alla!

Jag har sagt det förr och det tål att sägas igen. Himlen är som bäst på Öland.

Stor, dramatisk och varierande.

På förmiddagen blå och badande i solljus. Adventsstjärna i fönstret men vårkänslor utanför.

På eftermiddagen mörk och dramatisk över Borgholm, men ändå ljus på nåt sätt.

Och ännu senare en glödande solnedgång. Som jag inte riktigt hann fånga.


Och nu svart som natten men med miljoner stjärnor.

Äntligen framme!

Efter sju timmar kom vi äntligen fram till huset.

Mitt på alvaret, mörkt och ödsligt. Och vilken stjärnhimmel!

Muslortar i sängen och på spisen kokar tredygnslångkoket, precis som det ska vara.

Är på väg till en 30-års fest. En välbehövlig fest för min del.

Har varit inomhus med tre barn i tre dagar på grund av sjukdom, regn och rusk.

Och min julklapp till mig själv är med på tåget. Den är inte gul som det ser ut, ljust skinn.

Och imorgon drar vi söderut. Inte till palmer, sol och strand utan till alvar, hav och Öland!

Vi har en lite annorlunda julnöt i nötskålen. En nöt som nötknäpparen (eller heter det nötknäckare?) inte rår på. Kokosnöten.

Men idag har jag lärt mig knäcka en kokosnöt utan tandagnisslan och spilld mjölk. Snyggt och prydligt utan större våld. Det vill jag gärna dela med mig av till er. Så här snyggt blir det.

Två fina halvor, utan Knussel.

Och allt tack vare youtube, ni kan själva se klippet här!

Och för er som av någon anledning inte vill se klippet har jag gjort en enkel illustration på tillvägagångssättet. Se och lär.

Det gäller således att snurra nöten och slå med hammaren runt midjan, till slut spricker nöten i en fin linje runt midjan. Var beredd med skål för kokosvattnet. Klart!

Jag har aldrig hört uttrycket kokosnötsmidja förut, men det är precis vad jag börjar få nu efter alla godsaker jag stoppar i mig. Jag tycker ändå att det låter lite fint med kokosnötsmidja!

Idag har jag hållt mig i köket och stuvat runt i skåp och hyllor. Bytt saker i hyllan och skruvat av en kökslucka för att få lite nya retrostilleben att vila ögonen på.

Här kommer några före och efter bilder.

Före: Min samling med plastburkar av märket Gunda, och lite annat jox i en salig röra.

Efter: Hyllan hyser nu rum för mina kaffe och te koppar, de gröna är Primeur och den gula kaffekoppen och gräddsnipan heter Primula och sockerskålen och gräddsnipan med plommon på heter Prunus. Alla är från Gustavsberg och är formgivna av Stig Lindberg. Fint ska det va!

Mina fina Gundaburkar fick flytta till ett köksskåp, men jag vill inte gömma undan dom så jag skruvade bort luckan. Blev riktigt fint tycker jag! Och den rutiga brödburken från Ira, en julklapp från min mormor, passade perfekt!

Barnen passade på att käka upp pepparkakshuset under tiden. Så nu är dom väl genomsnälla?