Vi är på gång med lite jul här hemma.

Men listan på vad som återstår kan göras lång.
Har inte bakat, inte köpt fönsterlav (aka vitmossa), inte glögg, inte slagit in presenterna till presentkalendern (en hemsydd icke-kommersiell kalender som jag ska visa inom en snar framtid) inte julmust...

Men för att fokusera på det vi har fixat; julgardiner i köket, ljusstake i köket, stjärna i ett fönster, tv-julkalender, LEGO-kalender, juldukar, hängt upp julstrumpor, ätit köpepepparkakor och köpelussebullar och köpt pepparkaksdeg.

Ja, det blev ju faktiskt en rätt lång lista det också!

God advent!

Julfika.

Julpiff i köket.

"Apelsinen" i gårdagens inlägg var i själva verket golvet i karateklubbens träningssal. Och då tänkte jag såklart, vad kul att de har valt ett gult energigivande golv i ett rum där fysisk aktivitet utövas.

Tror ni att dom tänkte så?

Ni som följer klokabarn på Instagram såg igår att jag tog en paus från mesarna (och febriga barnen hemma) och fantiserade om andra fåglar med lite mer färg.

Resultatet blev en Regnbågspippi, en riktig raritet i fågelkretsar. : )

Trevlig helg på er!

Av två anledningar. Min minsting fyllde två år idag! Min lilla solstråle, lintott och spellevink.

Kärt barn har många namn, det som förekommer mest frekvent från mig klingar kanske inte så positivt, nämligen "lilla åbäke". Sagt med kärlek såklart.

Jag slog upp lite synonymer på det och fick fram dessa: koloss, skrälle, kluns, spektakel, någon eller något som ser förskräckligt ut eller är i uselt skick.

Nej, det var inte rättvist såklart, men jag gillar ordet!

Här är han mitt älskade åbäke på tvåårsdagen med 39 graders feber precis som på ettårsdagen och precis i samma skick som resten av familjen var i då han föddes.

Det är alltså lite av en tradition i vår familj den 28 november. Hög feber.

Grattis åbäke!


Det andra stora idag var dotterns gradering på karaten. Jag spenderade 1h och 45 minuter i träningssalen där 16 unga kampsportare visade vad de kunde. Det var så roligt. Och oj vad stolt tösen var när hon fick sitt gula bälte och det tillhörande slaget i magen (också med kärlek!) av sensei.

Inte lätt att knyta bältet, sensei fick rycka in.


Och sist men inte minst, en gåta!
Vad är det här?

Är det en apelsin?

Det rafflande svaret avslöjas imorgon...

Det är nåt med blåmesen som tilltalar mig. Ja, den är söt, lite gul och så är den orimligt modig för sin storlek. Inte alls så mesig som namnet hävdar.

Den drar sig inte för att komma nära eller kaxa med Talgoxar vid fågelborden.

Här är ett gäng trötta mesar, liknar min familj just nu, med tre febriga barn som ligger nerbäddade i stora sängen och gapar som små fågelungar efter mat.

Och en påminnelse om att lägga ut lite mat till mesarna ute i vinterkylan.

I morgon ska jag göra det!

Godnatt!

Jag var på besök hos min mormor idag och fick njuta av solen och utsikten från sjunde våningen.

Jag njöt också av mormors kök, där köksluckorna kan ge energi även en gråmulen dag.

Solgula, blänkande skåp och lådor!

Gult skafferi, gulblommiga gardiner och en gul begonia i fönstret. Man skulle kunna tro att mormor hade homestylat köket enbart för mitt besök. I min favoritfärg för min skull!

Och sen kunde jag inte låta bli att fotografera symaskinen, en ärtgrön Hugin, så fin!


Just det, golvet i köket är inte gult men unikt, jag glömde fota idag men hittade en gammal bild, med bebis på köpet.

Här kommer ett boktips och filmtips för de små, men även njutbart för de stora.

Kortfilmer, långfilmer och böcker om Den lilla mullvaden av tjeckiska Zdenek Miler är en av mina absoluta favoriter, både bildmässigt och innehållsmässigt.

När jag var liten hade vi två långfilmer om mullvaden på VHS, Mullvaden kommer till stan och Mullvadens dröm.

Båda gjordes i början av 1980- talet och tar upp mänsklighetens påverkan på naturen och djuren. I Mullvaden kommer till stan handlar det om när mullvaden och hans vänner, kaninen och igelkotten, blir hemlösa för att deras skog skövlas.

Mullvadens dröm är som en katastroffilm för barn. Den visar hur vårt samhälle slutar fungera när bensinen tar slut. Ja, det känns ju relevant.

Jag och mina systrar tittade ofta på filmerna och älskade figurerna och speciellt figurernas röster. Jag läste nu att Milers döttrar gjorde rösterna till mullvaden och hans vänner. De pratar ett slags nonsensspråk med mer ljud än ord. Därför behöver de aldrig översättas. De skrattar och gråter på ett helt bedårande sätt!

På senare år har det kommit ut flera böcker om Mullvaden, de är kanske inte mina favoriter att läsa men bilderna är oemotståndliga!

Mullvaden och musen.

Bilarna i staden.

Långfilmerna har inte jag hittat, en webbutik har haft en box med filmer men den har utgått! Som tur är har vi filmerna kvar på VHS och kan se dem varje sommar i sommarhuset.

En dvd med kortfilmer finns i alla fall att köpa. Förut har vi tittat på många avsnitt på Youtube men nu hittade jag inte dom längre.

Den här samlingen med kortfilmer finns på cdon och discshop till exempel.

Ja, här är hen, bor hemma hos oss nu : )

Den lilla sjungande rödhaken med roströd haka/bröst har funnit en vän i den stora, vita sjungande sångsvanen.

Storleksförhållandena i den här bilden är jag inte helt hundra på men det är nog inte helt orimligt.

Jag har sett en hashtag # på Instagram som heter just #djurpådjur där skulle den här platsa!

Nu till andra sångare, IDOL.

Trevlig helg!

I tisdags var det Elisabethdagen, alltså alla som heter Elisabeth hade namnsdag. Det är många som heter Elisabeth, sist jag kollade var det Sveriges vanligaste andranamn.

Jag heter det, min mamma, min mormor och min kusin också. I andranamn alltså annars skulle det bli snurrigt.

Med anledning av den stora dagen d kom min mamma med en present till mig. Jag älskar presenter.

Det var gula presenter!

Gula retrobestick som vi hade när jag var liten på landet. Gula plastiga och retro, kan inte bli bättre.

Plastig och gul var även burken av märket Gunda som jag samlar på.

Och som grädden på moset var burken full med gult godis!

Jag målade färdigt hökugglan idag.

Och så började på en ny bild, imorgon får ni se vem som är rödhakens bästis. En ledtråd är att det är en sångare...

Fortsättning följer...