Jag gjorde ett fint fynd på blocket igår. Jag har letat efter en perfekt bokhylla ett tag, men det är alltid nåt fel, lite dyrt, långt bort och framförallt ett för stort projekt att låna en stor bil och hämta.

Därför slog jag till på momangen när säljaren erbjöd sig att leverara bokhyllan hem till mig!

"Vill du ha nåt mer i teak" frågade han också, och en byrå kunde jag tänka mig. Han skulle kolla i källaren.

Senare på kvällen kom två killar med dessa godbitar:

Bokhyllan passade som handen i handsken och har en utdragbar skiva som fungerar som skrivbord. Compact living.

Och den här fina byrån tackade jag inte nej til,l såklart.

De bar upp möblerna på plats i lägenheten eftersom jag var ensam hemma med småpojkarna, det kallar jag hemleverans. Minsta möjliga ansträngning för mig, perfekt!

Så fort de gick utbrast jag "Guud, vad snygga de är!" Äldsta sonen tittade lite förvånat på mig "alltså möblerna" tillade jag. "Gubbarna också" sa sonen. "Men jag menade möblerna" sa jag, men sonen envisades med att även gubbarna var snygga, så till slut höll jag med.

Snygga gubbar och snygga möbler!

Inga rariteter direkt, men talgoxar och blåmesar är inte fy skam.

Från köksfönstret har jag skådat de små liven som ivrigt äter upp sig inför vintern.

Nötter och solrosfrön bjöd jag på. Mums!

Talgoxarna är faktiskt mesigare än blåmesarna och ser sig noga för innan de vågar slå sig ned och äta. De vänder snabbt i luften vid minsta rörelse. Den här ovan uppfattade en liten rörelse och vågade sig inte fram till maten.

Då kom istället den lite mindre men modigare mesen och tog för sig av maten.

Jag lyckades inte fånga nån bild på en talgoxe idag, men den här bilden från förra året hittade jag.

Visst ser det roligt ut att den tittar rakt in i köket och kameran. Undrar vad den tänker?

Vi har upptäckt ett nytt pyssel idag, Pixel Hobby. Små, små pixlar som man gör bilder med, ungefär som pärlplattor fast lite pilligare och proffsigare. Vi hittade det på Panduro idag och åkte genast hem och gjorde våra första nyckelringar.

Tösen min gjorde en dödskalle, såklart.

Jag gjorde en bil, till bilnyckeln. (Lite retro med nyckel till bilen, eller hur?)


Om man söker på Pixel art kan man hitta tusentals mönster.

Fler nyckelringar. Ganska lagom storlek för små och stora människor med kort tålamod.

För människor med längre tålamod finns större mönster, fotografier och tavlor.

En pincett är inte helt fel, en liten Pixel är 2 x 2 mm. Det är ganska smått.

Nutidens svar på broderier. Gamla korsstygnsmönster funkar säkert lika bra, men vill man göra Super Mario är det bättre att googla.

På svenska även kallad Steglits. En av våra mer färggranna fåglar. Röd, gul, svart, vit och brun. Ses gärna så här års när de äter upp sig inför flytten. Specialist på frön.

Låter "ticklitt" därav namnet Steglits.

Jag såg ett antal svischa förbi när jag cyklade till jobbet härom morgonen.

Spana i kardborre-snår om du vill se en eller två du med.

Jag har tidigare visat er en del av min samling retrotyg, många av tygerna ligger i en låda och syns inte ens. Det är ju för tråkigt!

Nu är det så turligt för mig att jag har en svärmor som är väldigt snitsig med symaskinen, och jag lämnade över en bunt tyger till henne och har nu fått ett gäng örngott tillbaka.

Idag väntade dessa två örngott när jag kom hem.

Tack kära svärmor.

Skogen.

Mer skog.

Den snälla björnen och två humlor.

Den listiga räven.

Den kloka ugglan.

Ja, tidigare har det varit "skönaste kudden" som det bråkats om, men nu är det nog skogskuddarna som ligger högst i kurs här hemma.

Dottern har redan kidnappat en till sitt rum. Men jag vill ha båda för mig själv...

Titta på mig! Ett barns ständiga behov av uppmärksamhet.

Och ett passande namn på ett klädmärke för barn. Look at me.

På webbshopen www.lookatme.se kan man nu se höst/vinter 13/14 kollektionen med härliga jackor och mössor i "päls".

Varmt och gosigt!


Leggings, mössor och tröjor med "citylight"-tryck finns också.

Väldigt urbant.


Och den här giraff-hoodien vill man inte missa!

Vild och vacker!



Och om man tittar under kategorin "outlet" kan man hitta, förutom fina kläder såklart, den här ljuvliga lilla fotomodellen, min son!

Apropå ekollon, när min dotter var yngre planterade hon ett ekollon i en kruka och hoppades på att en Totoro skulle växa upp.

För i filmen "Min granne Totoro" av Hayao Miyazaki är Totoro väldigt förtjust i ekollon, så hon tyckte att det var värt ett försök.

Väldigt bra film förresten, passar alla åldrar.

Dottern väntade i flera dagar på att en liten Totoro skulle börja gro.

Och så äntligen en morgon stod den här i krukan:

Så fort hon hade somnat varje kväll satt jag och virkade för glatta livet.

Lite väl ambitiöst kanske.

Och det är nog inget jag kan upprätthålla med lillebrorsorna.

När dom också vill plantera ekollon...

Idag har jag varit hemma med febrigt barn. Vi har kurerat med frisk höstluft i skogen.

Eftersom jag har lite dille på ekollon och varje höst fyller fickorna med dessa vackra ting, stannade vi till en lång stund under en ek.

Eken är kanske inte det träd som sprakar av färg så här på hösten,löven blir mest gulbruna och torkar (förutom Rödek), men det kompenserar eken med ekollonen tycker jag.

Det bästa är ju när hatten sitter kvar också.

Fakta Ek

Eken är ett lövträd som kan bli tusen år gammalt. Det är Skandinaviens största träd och kan bli 30 meter högt och stammen kan ha en omkrets på ca 3 meter, men enstaka ekar kan ha en stam med omkrets på 10 meter.

Trädet växer långsamt och bär inte frukt förrän det är 40-50 år.
Efter 150 år är det avverkningsmoget!

När eken är riktigt gammal börjar den murkna inifrån och blir ihåligt. Det gillar många insekter och smådjur. Mer än 500 arter insekter är direkt beroende av ekens murkna ved!

Man brukar visst säga att en ek växer i 300 år, är vuxen i 300 år och dör i 300 år. Ingen stress där inte.

Jag fick hjälp med plockandet av ekollon idag.

Några med hattarna på!

Grön.

Alla fynd! Jag förstår att ekorrar och fåglar gillar ekollon de ser väldigt smakliga. Det tyckte min lilla pojke också och stoppade i munnen. "Äta?"

Sedan blev det lite pyssel också, så nu behöver inte mina ekollon skämmas i mina fickor längre...

   Med lite smyckestillverkningsgrejer från Panduro, knåpade jag ihop ett halsband.

Riktigt fint faktiskt, hoppas bara att det håller.

Jag ska ha det på mig imorgon när jag ska ut på stan, kom ihåg var ni såg det först! Snart har alla ett.