I går kväll tog jag mig ut i höstmörkret och gick på föräldramöte i min dotters klass.

Det är roligt att vara på "andra" sidan och gå på andras föräldramöten när man är van att vara den som står där och informerar.

Det här skulle kunna bli ett långt inlägg om föräldramöten, finns mycket att jobba på där kan jag tycka. Men nu var det böcker jag tänkte komma till.

På mötet var nämligen skolans bibliotekarie inbjuden.
Hon var en sådan naturbegåvning till berättare att jag och mamman bredvid mig kom på oss själva med att sitta och gapa av spänning när hon presenterade en bok.

Hon höll en förhållandevis lång men inspirerande föreläsning om vikten av läsning.

Goda rimmare, blir goda läsare har forskning visat. Ramsor och rim tränar den fonologiska medvetenheten redan hos små barn. Barn som kan rimma och leka med ord har kommit en bra bit på vägen.

Högläsning är också en nödvändig pusselbit för att ett barn ska bli en god läsare.

Bibliotekarien presenterade skrämmande statistik över hur högläsning i hemmen minskat drastiskt de senaste 30 åren i Sverige.

1984 läste 80% av föräldrarna för sina barn, 2006 var det 74 % och 2013 endast 35% som läser högt för sina barn dagligen.

Själv har jag inte läst många (vuxen) böcker i år, men jag har kommit väldigt långt på Candy Crush...

Så nu blir det till att rota i bokhyllan, jag vet att jag fick några böcker när jag fyllde år (i januari) som jag inte läst ännu.

Nej, jag kan inte skylla på tre barn och heltidsjobb, jag har alltid behövt läsa innan jag kan somna, hur trött jag än är.

Ta tillbaka boken!

Vi spelade mattespel idag i skolan, först till hundra vinner.

Man behöver en hundra-ruta, två tärningar och en himla massa pluttar (eller centi-kuber kanske det heter).

Det var roligt att spela (bara en började gråta över förlusten) och kul att se hundra pluttar i en hög. Det såg inte så mycket ut kom vi fram till.

Halva nöjet var faktiskt färgerna på kuberna märkte jag, vad snyggt det blev på hundrarutan!

Nästa steg kan bli att fundera över hur många pluttar vi använde, 13 barn med 100 pluttar var, det blir ganska många!

I dag skrev jag på överlåtelsekontraktet för lokalen där jag har min ateljé. Nu är den min!

Fast inte riktigt än, 1 december enligt kontraktet.

Jag ska dela lokalen, som är på cirka 50 kvm, med min make som ska ha kontor i ett rum och en kvinna som är hemslöjdskonsulent och har lite kursverksamhet hon också.

Det ska bli väldigt kul!

Det enda jag inte riktigt klurat ut är när och hur jag ska ha tid att vara där?!

Men det löser jag nog. Vill man, så kan man, heter det ju.

Så här ser min nuvarande del av lokalen ut.

Det kommer att vara gemensamt utrymme sedan, lunch och fikarum.

Så här såg det ut i våras när vi hade vårsalong/öppet hus. Kanske ett återkommande inslag?

...sol i sinne. Eller hur var det?

Nu är det i alla fall höst inne hos oss.

De gröna sommargardinerna har tagits ner och de orange/bruna hösthardinerna har kommit upp!

Varmt och murrigt.

Jag var inte så nöjd med gardinerna först. Jag hämtade paketet idag, köpta på Tradera såklart som ungefär hälften av allt vi äger, och blev som sagt inte helt nöjd med köpet.

Men när jag hängde upp dom tyckte jag att det ändå funkade.

Vi får se i morgon om dom gör sig lika bra i dagsljus.

Sakta men säkert börjar det gröna skifta i rött, gult och orange. De kalla nätterna påskyndar förvandlingen.

Jag undrar om det finns en mening med att löven blir just röda, gula och
orange?

De skulle ju bara kunna bli bruna och vissna.

Kanske är det naturens sätt att se till att vi får i oss en rejäl färginjektion innan den mörka, kalla och svartvita perioden.

Som jag tidigare har nämnt anses gult ha en glädje- och energigivande effekt på oss. Nåt vi verkligen kan behöva inför vintern.

[Bild]

Rött symboliserar också energi, kraft och kärlek.

Och orange, en härlig blandning av energi, glädje och kärlek.

Ut i naturen och fyll på!

Själv ska jag äta choklad och sen sova.

Mitt i samtalandet med föräldrar och barn surrade det till i telefonen. Och i mejlkorgen låg det här:

Det känns ju skönt att vara legitimerad i sitt yrke. Även om jag hade hoppats på en mer konkret legitimation likt en polisbricka, nåt att alltid ha på sig och hala fram vid behov.

Inte en ynka pdf-fil i mejlkorgen.

Men okejrå, det får duga!

Barnen får inte måla på väggarna här hemma. Men det får jag!

Ett av vuxenvärldens privilegium kan man säga.

Och fräck som jag är har jag inte målat på mina väggar (än i alla fall) utan i pojkarnas rum. Jag målade en ram runt en tavellist för böcker.

Lite granris och några djur blev det, ugglan är inte helt färdigställd än.

En väldigt taggig igelkott och min favoritfågel, strandskatan, som fortfarande väntar på att få ett rött öga.

Det var kul att måla på väggen, men ett bra tips är nog att göra det när barnen inte är hemma och blir inspirerade.

Den här väggmålningen är vid minsta pojkens säng så för rättvisans skull måste jag nog måla två till...