Inga rariteter direkt, men talgoxar och blåmesar är inte fy skam.

Från köksfönstret har jag skådat de små liven som ivrigt äter upp sig inför vintern.

Nötter och solrosfrön bjöd jag på. Mums!

Talgoxarna är faktiskt mesigare än blåmesarna och ser sig noga för innan de vågar slå sig ned och äta. De vänder snabbt i luften vid minsta rörelse. Den här ovan uppfattade en liten rörelse och vågade sig inte fram till maten.

Då kom istället den lite mindre men modigare mesen och tog för sig av maten.

Jag lyckades inte fånga nån bild på en talgoxe idag, men den här bilden från förra året hittade jag.

Visst ser det roligt ut att den tittar rakt in i köket och kameran. Undrar vad den tänker?