Det är nåt med blåmesen som tilltalar mig. Ja, den är söt, lite gul och så är den orimligt modig för sin storlek. Inte alls så mesig som namnet hävdar.

Den drar sig inte för att komma nära eller kaxa med Talgoxar vid fågelborden.

Här är ett gäng trötta mesar, liknar min familj just nu, med tre febriga barn som ligger nerbäddade i stora sängen och gapar som små fågelungar efter mat.

Och en påminnelse om att lägga ut lite mat till mesarna ute i vinterkylan.

I morgon ska jag göra det!

Godnatt!